Min Vasektomi – Nio dagar efter.

De som känner mig vet att jag inte är särskilt förtjust i barn och att jag aldrig känt att jag vill bli förälder. Jag har nog med att hålla livet ihop som det är och att sätta ett eller flera barn till världen har aldrig känts som något för mig. Jag vågar inte ens försöka att räkna upp hur många, främst kvinnor, som sagt till mig genom åren att jag skulle bli en bra pappa. Oftast så har man avfärdat mina argument till att inte vilja ha barn med något i stil med; Du kommer att vilja bli pappa en dag, vänta bara, när du hittar rätt tjej så kommer ni att vilja ha barn eller efter att jag förklarat att det är något jag står fast vid; Äsch, du har gott om tid på dig. Män kan ju bli pappor sent i livet. Utan någon som helst respekt för att jag redan visst att föräldraskap inte är något jag drömmer om.

Tanken om en vasektomi är inte ny. Jag har funderat på det i mer än tio år men precis som de flesta andra män (från vad jag hört och läst) varit nervös för själva ingreppet. Att dra ner byxorna för en främling som ska sticka nålar och använda skalpell i pungen är ingen mysig tanke. Men oavsett så har jag velat göra det länge och dessutom känns det bra också att min flickvän kommer att kunna slippa behöva använda p-piller. Kvinnor utstår hormonsvängningar, mensvärk och föder barn så med det i åtanke så känns inte ett par snabba nålstick i pungen (lokalbedövning) och ömheten efter ingreppet som en stor grej.

För att kunna få gjort ingreppet så kontaktade jag min vårdcentral (Kattens Läkargrupp i Trelleborg, de är kanonbra) och fick träffa min läkare som remitterade mig till urologen i Malmö som sedan hänvisade mig vidare till Gastro Center i Lund där jag först fick komma på konsultation inför ingreppet. Doktorn gick utförligt igenom hela proceduren med mig och vilka eventuella biverkningar eller komplikationer som kan uppstå. Jag visste redan i princip allt eftersom jag både läst på och sett en massa videor om ingreppet och vad det innebär men det var skönt att få ställa frågor direkt till läkaren. Både läkaren och övrig personal har varit kanonbra på alla sätt. Jag kan erkänna att jag under ett endaste ögonblick under konsultationen tänkte; Vad fan har jag gett mig in på?? Men det var lätt att besluta sig för att äntligen få det gjort.

På själva operationsdagen så tog jag lugnande tabletter (Oxascand och Atarax) för att minska nervositeten inför vad jag trodde skulle kunna bli en motorsågsmassaker mellan mina ben. I normala fall så brukar jag inte bli särskilt lugn eller avtrubbad av varken eller av dessa piller men några tabletter fler gjorde susen. Till den grad att jag somnade hemma hos Jenny innan vi skulle iväg. Jag minns knappt hur jag kom in på mottagningen, betalade (själva ingreppet kostade 300 kr) och plötsligt befann mig på britsen med byxorna nere och en kudde på magen.

Det var läkaren och två sjuksköterskor i rummet och jag kände mig väldigt lugn och trygg där jag låg. Läkaren berättade hela tiden vad som gjordes och jag minns att vi av någon anledning började snacka om Star Wars.

Så hur kändes det då? Det enda som kändes under ingreppet var de tre nålsticken med lokalbedövningen men trots att det var obehagligt så varade den smärtan bara i några få sekunder innan bedövningen verkade. Jag kunde känna ett lätt tryck i ljumskarna men i det stora hela så var jag väldigt bekväm och hela proceduren tog inte mer än 15-20 minuter. Efteråt så klädde jag på mig och begav mig ut i vårluften för att vänta på Jenny som hämtade mig med bilen och körde mig hem till sig där jag kunde påbörja läkningen. Jenny hade fixat en massa godsaker, värktabletter och annat som underlättade läkningen. Det var skönt att få ligga i hennes sköna säng och vila efter ingreppet. Vilken tur jag har alltså!!

De första två dagarna efter ingreppet var ganska lugna. Jag hade inte så mycket smärta men var väldigt öm. Men tredje dagen så började det göra ont och jag hade svårt för att röra mig som jag ville. Tror dock att jag var lite för tidig med att lyfta saker bara ett par dagar efter ingreppet. Jag knaprade Paracetamol var femte timme ungefär den första veckan och det är först nu de senaste dagarna som jag trappat ner till en Pamol när jag får lite värk.

Nu såhär nio dagar efter ingreppet så mår jag ganska bra och läkningen verkar ha gått bra. De sensate dagarna så har jag haft några små blödningar från såret men det är helt vanligt och absolut inget att oroa sig över. Jag har inte ont alls men är fortfarande ganska öm. För min del så är det på vänster sida där jag fortfarande är lite svullen och har ett blåmärke. Återigen så är detta helt vanligt. Det man absolut ska tänka på under läkningen är att inte lyfta tunga saker (max 5 kilo) och lägga sig ner om det känns svullet och ömt. Jag blir extra öm om jag går och står eller lyfter saker. Det är individuellt men jag tror ändå att det är en god idé att anstränga sig så lite som möjligt.

Hur är det med sexlusten då? Några dagar efter ingreppet, kanske i helgen, så började jag känna att det var “liv därnere” igen när jag låg i sängen men jag tror att jag är för öm fortfarande för att känna någon lust.

Tre månader efter ingreppet så ska man lämna ett spermaprov för analys i syfte att se huruvida jag är steril. Innan detta så ska man ha haft minst 25 utlösningar för att vara säker på att det inte finns spermier kvar i sädesledaren eller att det på något sätt växt ihop igen ( vilket är extremt ovanligt). Så för närvarande ser min plan ut såhär: Första månaden lägger jag full fokus på återhämtning och att inte anstränga mig. Andra och tredje månaden så hoppas jag kunna känna mig som vanligt igen och får se till att sätta igång med prickskytte igen. Sen lämnar jag spermaprov och hoppas att allt gått som planerat.

Nu såhär i efterhand så kan jag absolut rekommendera vasektomi för alla män därute som inte vill ha egna barn eller som inte vill ha fler barn att kontakta vårdcentralen för att få all information, remiss för konsultation och slutligen tid för ingreppet. Visst, att genomgå en vasektomi känns. Liknelsen vid känslan efter en rejäl pungspark är inte fel men även om man ska räkna med att man är öm och svullen efteråt så är smärtan hanterbar och säkerligen ingenting jämfört med smärtorna kvinnor går igenom under hela vuxenlivet.

Vill man veta mer om Vasektomi, vad det innebär och hur ingreppet går till så kolla gärna in följande länkar;

En bra och lättöverskådlig förklaring av vad Vasektomi är och hur ingreppet går till.
Kul och lättsamt när två vänner bestämmer sig för att båda få gjort en vasektomi.
De överlevde!