Mitt subjektiva universum.

Hammarlöv

Vad är ett subjektivt universum? Ett subjektivt universum är DIN alldeles egna inre värld som styrs av DINA uppfattningar, värderingar, önskemål, drömmar och fantasier. Det är en plats där du tillåts att vara den du innerst inne är. Ens hem eller annan plats där man vistas kan och böra vara en förlängning av det subjektiva universumet.

Som barn så har vi en naturligt medfödd förmåga att kliva in och vara i detta subjektiva universum. Det är genom lek vi bearbetar alla sinnesintryck som under våra formativa år bildar grundstenarna för vår personlighet.

I takt med att vi växer upp så är vi ständigt sårbara för yttre påverkan som kan skada, hindra eller accelerera vår utveckling. Det är därför av yttersta vikt att vi som vuxna ständigt uppmuntrar och visar ett intresse för barn och ungdomar snarare än att kväva eller hämma deras naturliga kreativitet och potential för att tillfredsställa våra egna intressen och egon.

Min egen uppväxt var minst sagt annorlunda än merpartens. Jag hade inga positiva förankringar i verkligheten när jag växte upp vilket givetvis har påverkat oddsen för mitt deltagande i samhället på samma eller liknande villkor som de flesta andra. Bristen på föräldrar, trygghet och normala socioekonomiska förutsättningar har självklart bidragit till att jag fått gå en annorlunda väg i jakten på mina drömmar och mål. Den enda fristaden jag hade och fortfarande har är mitt subjektiva universum där allt är som jag vill att det ska vara och där ingen utomstående har någon som helst makt.

Jag har aldrig brytt mig om vad utomstående tycker om mig eller vilken fasad jag skulle behöva sätta upp eller charader jag varit tvungen att spela för att merparten ska tycka om mig eller ens acceptera mig. Pengar och status betyder väldigt lite för mig som person även om jag vet att det är av hög betydelse för andra.

Mitt hem, eller rättare sagt platsen där jag bor, är en förlängning av mitt subjektiva universum. Jag omger mig med saker som speglar mina intressen, vem jag är och vad jag tycker om. Jag är materialist. Jag föredrar fysiska föremål. Tryckta böcker och tidningar, fysiska skivor, udda föremål, gamla och karaktärsfulla möbler och populärkultur i plast, alltihop är sådant som speglar vem jag är.

Jag kan sakna tiden då jag kunde gå in i mitt subjektiva universum i vaket och fullt medvetet tillstånd. I den verkliga världen så var jag ensam, hopplös och utanför. I mina tankar, mitt subjektiva universum, så hade jag den viktigaste rollen. Där visste jag, oavsett hur jävlig verkligheten utanför var, att jag ÄR någon.

Allt eftersom vi blir äldre så blir det allt mindre liv, lust och lärande (L3) och mer plikter, krav och förväntningar över hur vi ska vara, bete oss, prata, tyck, tänka, tro och konsumera. Men det behöver verkligen inte vara så. Ekorrhjulet vi alla tvingas in i är en ond cirkel, men en cirkel kan brytas. Men det krävs mod och integritet för att bryta sig loss från det som skoningslöst konsumerar oss och förvandlar oss till något vi inte är. För att bygga något nytt så måste man först rasera det gamla. Detta är något som verkligen ALLA kan oavsett vem man är sålänge man har viljan. Det börjar med en tanke och kan bara göras utav en själv.

Att ta steget utanför och våga bygga ett liv mer i enlighet med sitt egna subjektiva universum behöver inte innebära att man ger upp ett ”gott” liv, tvärtom så ger man sig möjligheten att ha ett bättre liv utifrån SINA EGNA preferenser, drömmar, ambitioner, fantasier och mål. Vi lever bara en endaste gång och vore det inte ogint att ”leva” sitt liv baserat på ANDRAS värderingar, preferenser, drömmar, ambitioner, fantasier och mål??

Fråga dig själv; ”Är mina drömmar och mål verkligen helt och hållet mina egna?”, eller är det något du lärt dig av föräldrar och omgivning sen dina formativa år?