What friends are for…

dsc_0437

I svåra tider så vet jag numera att jag har en handfull nära vänner. Detta är personerna som gör mitt liv så mycket rikare och mer värt att överleva. De stöttar mig i vått och torrt, de får mig att le och att skratta när jag är nere, de bryr sig om mig när allt ser för jävligt ut och de tror på mig, även när inte jag tror på mig.

Jag har levt ett ganska isolerat privatliv. Allt eftersom åren skenade iväg så kände jag hur ensamheten tog över bitvis, mer och mer och mer… Att vara ensam i ett rum fullt av folk, det är ofta jag i ett nötskal. Så till den grad att jag fortfarande av vanans makt avlägsnar mig från sällskap där jag känner att jag inte passar in eller där jag inte har något att säga.

Som ett resultat av detta så finner jag att jag, ibland, har svårt för att känna mig riktigt hemma någonstans. Och där jag känner mig hemma finns det nästan uteslutet alltid hinder i vägen. Mitt liv är ganska tillbakadraget och jag föredrar oftast att vara hemma och jag umgås nästan uteslutande med mina nära vänner och quinnan jag älskar. Det är dessa personerna som ger mitt liv mening.

Man skulle kunna anta att jag är ganska osocial men jag har inga problem att föra mig bland folk, än mindre att stå i fokus och att spexa loss. Dock så har jag alltid uppskattat och varit i behov att kunna dra mig tillbaka när jag inte orkar vara bland större grupperingar. Detta har jag ofta haft förmånen att kunna göra på exempelvis rockfestivaler där jag antingen varit i egenskap av frilansjournalist eller där jag arbetat med något band.

För att vara ganska tillbakadragen privat och att ofta uttrycka ett förakt för både det ena och andra så intresserar människor mig när jag kan studera dem och deras beteenden på distans. Jag finner med åldern att fler och fler som jag möter har intressanta livshistorier att dela med sig av och som jag kan lära mig från och bli inspirerad av.

Jag skulle vara en hycklare om jag sa att jag inte tycker om människor för det gör jag i allra högsta grad. Mina närmaste är givetvis de bästa personerna jag någonsin kunnat drömma om att få lära känna och det är också främst med dessa personer som jag skulle göra i princip nästan vad som helst för.

Eftersom jag aldrig haft någon riktig familj i livet så har min kärlek och mina vänner blivit min familj. Mina systrar och bröder som jag ämnar att skydda med mitt liv. Det är gentemot dessa exemplariska personer min lojalitet ligger. De gör mitt liv rikt på ett sätt som inte pengar, fina hus, bilar eller lyxartiklar ens kommer i närheten av att kunna.

Jag brukade säga förr att jag existerar för att undvika icke-existens, jag överlever för att undvika att dö och att jag vill dö för att undvika att tvingas överleva snarare än att leva. Numera känner jag dock att jag har ett ansvar gentemot mina nära och kära att ta tag i spillrorna av mitt liv men framförallt så har jag ett ansvar gentemot mig själv att bli bättre för att det är först då jag kan vara ett ännu bättre stöd åt andra och att föregå med gott exempel för målgruppen jag arbetar med och själv tillhör.

Så till mitt livs kärlek och till mina nära vänner (ni vet allihop vem ni är) jag älskar er och ni har min lojalitet för evigt. Ni ger mitt liv mening och jag lär och förundras av er dagligen. Och att ni finns där för mig och ser något i mig som jag oftast inte ser själv betyder så jävla mycket för mig!