Favoriter ur Den ”Heliga” Skrift vol 1; Onda Onanister

Då sade Juda till Onan: ‘Gå till din brors hustru och gör din svågerplikt mot henne och skaffa avkomma åt din bror.’ Men Onan visste att barnet inte skulle räknas som hans, och var gång han låg med sin brors hustru lät han sin säd spillas på marken för att slippa skaffa barn åt sin bror. Därmed väckte han Herrens misshag, och därför dödade Herren också honom.
1 Mos 38:8

Nu en dryg halvtimme innan alla hjärtans dag så fann jag i min sedvanliga sömnbrist att det vore lämpligt att göra mitt första inlägg i en följetong av rent idiotiska eller grymma citat från bibeln. Självklart så gör jag detta för nöjes skull då jag finner att den (bibeln) är full av dravel som ingen vettig person borde hålla fram som orden från en högre allvetande makt.

Jag tänkte börja denna följetongen med historien om Onan då onani troligtvis kommer att förekomma på en hel del platser samtidigt runtom i världen av personer vars tillvaro inte förgylls av en sexuell kärlekspartner att uppvakta och att uppvaktas av på denna dag av kommersiella hyllningar till…kärleken…

Så om du anser dig att vara en person som tar dessa skrifter på fullt allvar så hoppas jag för din egen skull att du inte funderar på att tillfredsställa dig själv. För om du gör det, eller någonsin gjort det, så hatar din ”gud” dig.

Kärt barn har många namn…

Jag har varit många saker under min livstid. Allehanda inavlade rövhål har kallat mig både det ena och andra av olika anledningar, oftast för att känna sig bättre när de saknar argument. Bögjävel, Satanistjävel, Skitstövel, Idiot, Jävla utlänning, Horbock, Pissråtta, Rasist, ”Kåmmunist” (felstavat efter uttal) och senaste påhittet; ”Låtsas-Satanist”. Haha, ja, kärt barn har sannerligen många namn.

Nu har det blivit dags att bena av listan för att se vilka titlar jag gjort mig mer eller mindre förtjänt av;

  1. Bögjävel; Visserligen så är jag inte gay men jag antar att jag aldrig direkt varit någon ”karlakarl” heller. Detta uttrycket har varit lika populärt hos invandrargängen i Malmö som hos de inavlade Svenska byfånarna som hatar dem. Jag ser inget fel alls i att vara bög. Med mina besvikelser när det gäller kvinnfolk den senaste tiden så önskar jag nästan att jag hade en tendens till att attraheras av män men det har jag inte.
  2. Satanistjävel; Jo, förvisso, det stämmer ganska väl. Men i vårt mångkulturella samhälle så vore det jämställt med Antisemitism och Islamofobi att häckla mig för min trosuppfattning. Anledningen till att folk vågar kasta uttrycket omkring sig är väl för att Satanister inte begår självmordsattentat eller tuttar eld på ambassadbyggnader. Vi bränner inte ens kyrkor…
  3. Skitstövel; Låter ganska snällt i mina öron. Endast två personer har kallat mig det och värt att nämnas är att båda är medelålders. Antar att det är en motsvarighet till 40-talisternas ”drummel”.
  4. Idiot; Jag har självklart gjort idiotiska saker vid mer än ett tillfälle i livet men jag är allt annat än en idiot. Jag hade inte varit där jag befinner mig idag om jag vore en idiot. Jag antar att uttrycket ska tas med en nypa salt.
  5. Jävla utlänning; Ja, svårt att tro, eller hur? Men jodå, det fanns en tid då jag också blev kallad jävla utlänning. En gång av min egen bror som, ironiskt nog, är mörkare än mig(!).
  6. Horbock; Ojojoj, snacka om att kasta sten i glashus! Personen som hade mage att kalla MIG horbock var själv en ”horbock” en gång i tiden som knullade runt och till sist dumpade sin fru med alla deras ungar. För att vara uppriktig så är det snarare en förolämpning gentemot den som blir oförtjänt kallad ”Hora” än mot ”bocken” som i detta fallet var mig. Hora är ju långt fulare än bock.
  7. Pissråtta; Haha, en annan klassiker från ungdomen. Jag tycker faktiskt att pissråtta låter roligt snarare än som en förolämpning. Av allt jag blivit kallad genom åren så är ”pissråtta” och ”Skitstövel” de snällaste.
  8. Rasist; Jepp, även JAG har blivit kallad det fruktade R-ordet! Jag är blandras själv och skiter  fullständigt i vart folk kommer ifrån. Jag är schysst mot alla som är schyssta gentemot mig. Så jag tar inte åt mig det minsta.
  9. Kåmmunist; Haha, den nationalistiske byfånen från ”Skånepartiet” menade nog detta som en förolämpning då alla som enligt hans uppfattning inte håller med när det gäller hans skeva människosyn måste vara kommunister.
  10. Låtsas-Satanist; Jag antar att personen som kallade mig detta är besviken för att jag i egenskap av Satanist inte lever upp till hans förväntningar om hur Satanister ska vara. Att kalla mig ”Låtsas-Satanist” är ungefär som att kalla påven en ”Låtsas-Katolik”.

 

Trött…

När människor frågar mig hur jag mår så brukar jag svara att jag är trött vilket är sant…jag är konstant trött;

Trött på att vänta på något som aldrig kommer…

Trött på att försöka bli en bättre person…

Trött på att överleva snarare än att leva…

Trött på mina förhoppningar…

Trött på alla besvikelser…

Trött på att vara trött…

Trött på mig själv…

Trött på dig…

Bara trött…

Så trött…

Alone by Edgar Allan Poe

From childhood’s hour I have not been As others were
I have not seen as others saw
I could not bring my passions from a common spring
From the same source I have not taken my sorrow
I could not awaken my heart to joy at the same tone
And all I loved, I loved alone
Then, in my childhood, in the dawn of a most stormy life was drawn from every depth of good and ill
The mystery which binds me still…
From the torrent, or the fountain, from the red cliff of the mountain
From the sun that around me rolled in its autumn tint of gold
From the lightning in the sky as it passed me flying by
From the thunder and the storm and the cloud that took the form
(When the rest of Heaven was blue)
Of a demon in my view.

Ingen rubrik…

Varför ska jag som aktivt arbetar med mig själv för att må bättre och att bli en bättre person behöva ursäkta vad jag känner och vad som är viktigt för mig?

Så jävla många gånger jag känt mig tvungen att be om ursäkt över något jag tycker eller känner bara för att ”hålla lugnet”. Men aldrig igen! Jag hatar när människor vill få mig att må dåligt över att jag reagerar över något som sårar mig eller får mig att må dåligt. ”Ansvar gentemot de ansvarsfulla” är en utav många deviser jag lever efter. Allt vi gör får konsekvenser, bra eller dåliga, och jag kan bara ta ansvar för mina egna val och handlingar. Och det gör jag, varje dag. Så varför ska jag då inte kunna kräva detsamma av andra i min närhet?

Att inse sina egna tillkortakommanden är inte lätt men det är nödvändigt för att vi ska kunna resa oss över dem och avancera både intellektuellt och känslomässigt. Ibland målar vi in oss i ett hörn i vårt samröre med andra och då är det bara att inse att felet är vårt eget, be om ursäkt och se till att aldrig göra om samma misstag.

Jag kan vara ett jävla arsle själv också, precis som alla andra MEN jag vet att det är väldigt sällan. Men i de tillfällena då jag är det så försöker jag lyssna på den som känner sig påverkad av mitt pissiga beteende. Jag vill ju verkligen inte såra människor i onödan. Särskilt inte de som står mig närmst.

Som många andra människor som utsatts för misshandel och allehanda övergrepp så är jag stundtals väldigt skör vilket gör att jag har en fallenhet för att låta mig tryckas ner till viss del i hopp om att inte bli ensam och övergiven. Men för varje månad som passerar så blir jag bättre på att stå upp för mig själv och min integritet. Jag kan bara hoppas att jag i mitt arbete lyckas inspirera fler till att våga stå upp för sig själva, även när det känns som att ingen annan gör det.

En positiv strategi mot depressiva tankar.

Bilden ovan visar ett högst personligt omdöme från en av mina allra bästa och närmaste vänner som är enhetschef inom psykiatrin och som jag känt privat sedan flera år tillbaks. De raderna hon skrev ner på detta papperet och gav mig tillsammans med de mer formella omdömena, intygen och referenserna ÄR några av de finaste orden någon person någonsin yttrat om mig som person.

Alla mina goda och viktiga intyg, omdömen, betyg och referenser genom åren från alla mina olika arbeten är självklart viktiga för mig men det allra VIKTIGASTE omdömet på mig som person ÄR de från nära och kära. Så av alla mina viktiga papper från ett arbete så är detta det viktigaste för mig och det som betyder mest.

Tack Lena D. Du är alldeles fantastisk och jag är hedrad över att få ha dig som vän!!

Ibland vill jag dö.

Ibland vill jag dö. Det bara blir så.

Övergrepp. Fysisk och mental misshandel. Utanförskap och ensamhet. Ojämna maktbalanser. Ovisshet.

I skrivande stund så är jag i mitt allra lägsta. Igen. Jag försöker se ljust på tillvaron då jag rationellt sett har mycket att vara glad över. Jag försöker stärka andra som liksom jag själv är ärrade för livet av sin överlevnad.

Det handlar om att sluta ta skit från allehanda praktarslen omkring oss. Det är dock svårt när man är ärrad, skör och trött. Jag är ofta bara ett fåtal steg från att gå in i väggen.

Jag är trött. Så jävla trött. Trött på mig själv. Trött på att vara trött.

Varför ska jag behöva fortsätta (över)leva på detta sättet? Varför ska jag vara den som accepterar allt skit? När ska jag släppa saknaden och sorgen över det kärleksfulla och trygga livet jag aldrig ens haft?

Varför ska jag vara tacksam gentemot eller förlåta mina föräldrar för att de gav mig ett ”liv”? De knullade, jag blev till åtta månader senare. So fucking what? Att vara förälder är långt mycket mer än att sätta ett barn till världen.

Den söta artiga lilla grabben från Woodbridge dog redan under sina mest formativa år. Han som antastades i fosterhemmet. Han som gavs stryk med mattpiskan. Han som längtade efter att få ha två vuxna som älskade honom villkorslöst. Han som mobbades. Han som var vittne till så mycket våld. Han vars lilla växande hjärta fylldes av sorg, hat och förtvivlan.

Jag sörjer den oskyldiga lilla grabben som drunknade i besvikelse efter besvikele alltmedan vuxenvärlden passivt såg på.

Allt det jag gör som är positivt för andra genom mitt arbete och i mitt privatliv gör jag till minnet av den grabben i ett skjul någonstans i Texas på åttiotalet.

”Hey you, little kid! Don’t you ever take shit from nobody, ya’hear! You’re unique and you’ll always be remembered, especially by your future self!”

Men ibland behöver jag också tas om hand om. Det behöver vi alla.

Just nu är jag bara trött och matt. Dödens kalla hand på min axel- en lockande befriare. Dock så är det inte dags för mig att lämna världen ännu, oavsett hur än gärna jag vill. Jag måste försöka hitta styrkan igen. På något sätt.

Mitt subjektiva universum.

Hammarlöv

Vad är ett subjektivt universum? Ett subjektivt universum är DIN alldeles egna inre värld som styrs av DINA uppfattningar, värderingar, önskemål, drömmar och fantasier. Det är en plats där du tillåts att vara den du innerst inne är. Ens hem eller annan plats där man vistas kan och böra vara en förlängning av det subjektiva universumet.

Som barn så har vi en naturligt medfödd förmåga att kliva in och vara i detta subjektiva universum. Det är genom lek vi bearbetar alla sinnesintryck som under våra formativa år bildar grundstenarna för vår personlighet.

I takt med att vi växer upp så är vi ständigt sårbara för yttre påverkan som kan skada, hindra eller accelerera vår utveckling. Det är därför av yttersta vikt att vi som vuxna ständigt uppmuntrar och visar ett intresse för barn och ungdomar snarare än att kväva eller hämma deras naturliga kreativitet och potential för att tillfredsställa våra egna intressen och egon.

Min egen uppväxt var minst sagt annorlunda än merpartens. Jag hade inga positiva förankringar i verkligheten när jag växte upp vilket givetvis har påverkat oddsen för mitt deltagande i samhället på samma eller liknande villkor som de flesta andra. Bristen på föräldrar, trygghet och normala socioekonomiska förutsättningar har självklart bidragit till att jag fått gå en annorlunda väg i jakten på mina drömmar och mål. Den enda fristaden jag hade och fortfarande har är mitt subjektiva universum där allt är som jag vill att det ska vara och där ingen utomstående har någon som helst makt.

Jag har aldrig brytt mig om vad utomstående tycker om mig eller vilken fasad jag skulle behöva sätta upp eller charader jag varit tvungen att spela för att merparten ska tycka om mig eller ens acceptera mig. Pengar och status betyder väldigt lite för mig som person även om jag vet att det är av hög betydelse för andra.

Mitt hem, eller rättare sagt platsen där jag bor, är en förlängning av mitt subjektiva universum. Jag omger mig med saker som speglar mina intressen, vem jag är och vad jag tycker om. Jag är materialist. Jag föredrar fysiska föremål. Tryckta böcker och tidningar, fysiska skivor, udda föremål, gamla och karaktärsfulla möbler och populärkultur i plast, alltihop är sådant som speglar vem jag är.

Jag kan sakna tiden då jag kunde gå in i mitt subjektiva universum i vaket och fullt medvetet tillstånd. I den verkliga världen så var jag ensam, hopplös och utanför. I mina tankar, mitt subjektiva universum, så hade jag den viktigaste rollen. Där visste jag, oavsett hur jävlig verkligheten utanför var, att jag ÄR någon.

Allt eftersom vi blir äldre så blir det allt mindre liv, lust och lärande (L3) och mer plikter, krav och förväntningar över hur vi ska vara, bete oss, prata, tyck, tänka, tro och konsumera. Men det behöver verkligen inte vara så. Ekorrhjulet vi alla tvingas in i är en ond cirkel, men en cirkel kan brytas. Men det krävs mod och integritet för att bryta sig loss från det som skoningslöst konsumerar oss och förvandlar oss till något vi inte är. För att bygga något nytt så måste man först rasera det gamla. Detta är något som verkligen ALLA kan oavsett vem man är sålänge man har viljan. Det börjar med en tanke och kan bara göras utav en själv.

Att ta steget utanför och våga bygga ett liv mer i enlighet med sitt egna subjektiva universum behöver inte innebära att man ger upp ett ”gott” liv, tvärtom så ger man sig möjligheten att ha ett bättre liv utifrån SINA EGNA preferenser, drömmar, ambitioner, fantasier och mål. Vi lever bara en endaste gång och vore det inte ogint att ”leva” sitt liv baserat på ANDRAS värderingar, preferenser, drömmar, ambitioner, fantasier och mål??

Fråga dig själv; ”Är mina drömmar och mål verkligen helt och hållet mina egna?”, eller är det något du lärt dig av föräldrar och omgivning sen dina formativa år?

 

Falsk marknadsföring…

Normalt sett så brukar mina inlägg beröra ganska allvarliga eller tråkiga observationer men dagen till ära så tänkte jag publicera en gammal klassiker; ICA Supermarkets fantastiskt falska marknadsföring. Visst, det är inget fel på dessa munkarna, de smakar gott. Men de är fan inte helt färska bara för att de ser färska ut när de tinat upp i rumstemperatur! ;D

Företag har ofantligt många mer eller mindre fula knep för att uppmana konsumenter att köpa deras produkter men denna uppmaningen till kunder som klagar över frusna ”färska” kaffebröd (munkar) är bara obetalbar. Jag skrattar till varje gång jag ser skylten.

Det påminner mig om när en av mina bästa vänner besökt en lokal asiatisk restaurang och sett en av ”kockarna” komma ut i kassan med en påse frusna vårrullar. Så då kan man fråga sig huruvida man verkligen vet vart produkterna kommer ifrån eller statusen på deras hållbarhet såvida man inte skördat, lagat eller framställt dem själv.